Terroireffekten

 Terroireffekten dvs läge , jordmån och klimat påverkar vinets struktur och aromer. Därför kan samma vinstock leverera viner som skiljer sig markant åt. Kemiska, fysikaliska och biologiska processer spelar en stor roll när organiskt material bryts ned. Mikroorganismerna som består av miljarder svampar , bakterier och alger påverkar tillväxtcykeln och utbytet mellan jord och rötter. Maskar,kvalster och insekter bidrar också till uppluckring och luftning av jorden. Utan dessa har vinstocken inga möjligheter att ta upp mineralämnen ur marken..

Terroiren skall ses som det medium som förser vinstocken med de ämnen som är nödvändiga för tillväxt och druvornas mognad. Vid konstgödsling riskerar man att Terroir karaktären går förlorad om man tillför för mycket oorganiskt eller organiskt gödsel. Det är viktigt att komma ihåg att varje jordart innehåller sin egen flora av bakterier som också finns på vindruvornas skal. Bindningarna mellan de olika humusämnen i jorden spelar en stor roll för stabiliteten. Kompost och organiskt gödsel måste därför tillföras för att den skall komma till stånd. Handelsgödsel uppfyller inte alltid denna uppgift , speciellt då när jorden är sammanpackad.

 Jorden

Jorden runt vinplantan måste vara väldränerad så att den inte står i vatten. Kalkrik, lerhaltig och mullrik jord är bra. Lerjord och sandjord bör blandas upp med näringsberikad torvmull eller kompostjord. Vinplantan trivs bäst i kalkrik jord med ett pH-värde mellan 6,5 - 7,5. Staketdruvan mår dock bättre i lite surare jordar . Vinplantan får efter hand ett mycket djupt och kraftigt rotsystem. I fattiga jordar får den söka sig djupt ned efter näring och vatten. Plantan är härdig och kan klara sig med lite vatten likaväl som den kan klara sig i fet jord med mycket vatten. Vattensjuk jord mår den inte bra av och det skall undvikas. Många anser att vinets smak påverkas och kan härledas ifrån jordmånen och det kan naturligtvis diskuteras som allt annat inom vinodling. Jorden är minst lika viktig som det lokala klimatet och mikroorganismerna som lever där så den har med all sannolikhet en viss inverkan.

Gödning

Vinstocken precis som alla andra växter mår inte bra av överdriven kvävegödning. Plantan växer kraftigt och ger rikligt med frukt men druvorna förlorar i koncentration och blir mer mottaglig för sjukdomar. Innehåller marken mycket kalk måste järn tillsättas även om marken är mycket järnrik , då kalken har förmågan att binda järnet i jorden. Gödningen som används är normalt av typ N-P-C (kväve , fosfor och kalcium ) men för labrusca druvor så passar Chrysan bäst som näringstillskott. Även mindre mängder Magnesium , Bor , Mangan kan tillsättas vid behov. Jorden göds vanligtvis på hösten. Ogräset plöjs traditionellt ned i jorden och fungerar då som gödsel. Man kan också låta gräs växa mellan raderna som binder jorden vid kraftiga regn och suger upp överflödigt vatten. Det kan också vara bra att analysera jorden , löven och vinet för att bestämma vad som behöver tillföras jorden. Är man osäker så är det bättre att låta bli att göda jorden. Bränt stallgödsel tillsammans med halm ger en bra och naturlig kontroll utan risk för övergödning.

Plantering

 Grundprincipen när man skall plantera i svalare klimat är att söka efter mest antal soltimmar. Det är också viktigt att skapa ett så gynnsamt mikroklimat som möjligt för vinplantorna . Med det menas att man skall söka efter lä ,högsta temperaturer och maximalt antal soltimmar. En vingård på öppen mark förbättras avsevärt med hjälp av ett lähägn i form av buskar och träd. Vinrankorna är känsliga för hård vind och det är viktigt att plantorna är väl skyddade. En vindpinad planta på öppen mark kan skyddas genom att man skapar lä med hjälp av de andra plantraderna. Raderna planteras då så att den första raden bildar ett läskydd åt de andra och så vidare.

Raderna planteras fördelaktigast i nordsydlig riktning , det gör att solljuset utnyttjas maximalt och man får en jämn fördelning av solljuset på båda sidorna av lövväggen , plantorna får då samma mängd soltimmar vilket är bra för fotosyntesen och för en jämn mognad. Planteringen bör helst ske under våren. Vid plantering på hösten bör de späda ettåriga skotten skyddas med någon form av täckning under vintern.

Terrängens utformning är också avgörande och kan ha större inverkan än väderstrecken. Genom att undvika svackor , hålor och skuggsidor i terrängen exponeras inte plantorna för tidig vårfrost. Kall luft lägger sig ofta i "svackor" därför kan det vara bra att plantera stockarna på lite höjd om man vill ha dem på friland. Planterar man i en sluttning så rinner kylan ned mellan raderna vilket skyddar bra mot majfrosten. Värmen söker sig också uppåt och kan då röra sig fritt mellan raderna. Tidig frost är ett stort problem för vinodlare och ett allvarligt hot mot vinstocken och tidigt utsprungna knoppar som då lätt kan frysa sönder och hela säsongen blir förstörd.

 Ett annat sätt att styra mikroklimatet är med hjälp av radavstånd och höjden på lövväggen. En alltför hög lövvägg kan ta växtkraft ifrån druvorna och skapa skugga, detta får då motsatt verkan. Några av världens förnämsta viner kommer ifrån områden med mycket ogynnsamma förhållanden. Det beror på att mindre växtkraft i regel ger öppnare lövväggar med mindre skugga som följd, vilket i sin tur höjer kvalitén på druvorna när dom exponeras bättre för solen. Vinplantorna varierar i pris beroende på hur många man köper och när man beställer de från plantskolan. Man bör vara tidigt ute helst ett år i förväg för att fram rätt klon och ympning på rot , speciellt om man väljer lite udda hybrider och sorter. Priset kan ligga i intevallet mellan 25-50 kr/st. beroende på hur många man köper Innan man planterar sina sticklingar är det bra att låta de stå i vatten 1-2 dygn. Om det är ympade sticklingar sätts bara roten ned i vatten annars doppas den helt. Gräv ett ordentligt hål ca 20-25 cm i diameter och 60-70 cm djupt , sprid ut rötterna och fyll hålet med en blandning av mull/kompost och vattna ordentligt. Det är viktigt att jorden trampas till ordentligt runt omkring rötterna så man får bort all luft i rotsystemet.

Väljer man att odla gräs mellan raderna så motverkar detta nattfrosten, då gräset håller kvar värmen under natten och isolerar för den kalla nattluften. Gräs mellan raderna är en fördel om odlingen ligger i ett område med mycket nederbörd, då gräset suger upp överblivet vatten vid kraftiga regn. Gräset stjäl förstås näring från plantan men det kan vara bra i väldigt bördiga jordar där man vill minska växtkraften. Naken jord avger mer värme och har man en vingård som är belägrn där risken för nattfrost är stor rekommenderas öppen jord mellan raderna, för att på så sätt höja temperaturen i vingården någon grad. Öppen jord ger också en torrare miljö och risken för svampangrepp blir mindre.

Höjden på lövväggen

Höjden på lövväggen och antalet blad på varje skott har stor betydelse för kvalité och mognad. I princip så ger hög lövvägg bättre resultat än en låg. En tumregel är att varje klase bör ha ca 6-8 blad. Har man två klasar på samma skott så skall man minst ha 14-16 blad. Men antalet blad får heller inte bli för stort för då går näringen direkt till bladväxten och inte ut till druvklasarna. Sidoskott begränsas med 5-8 blad per skott. En stor mängd sidoskott är tecken på stor växtkraft och skapar skugga i lövväggen. Bladavståndet generellt kan variera mellan sorterna men bör ligga omkring 6-8 cm.

På normalt växande sorter kan lövväggen ha en höjd på 1,5-2 meter inklusive stammen. Uttaget i förhållande till lövvägens yta bör i kyliga klimat ligga runt 1-1,5 kg/m2. Förhållandet mellan radavstånd och lövväggens höjd bör vara 1:1 , detta för att den nedersta delen av lövväggen inte skall ligga i skugga och för att solvärmen skall utnyttjas maximalt. Lövväggen bör också hållas så lodrätt som möjligt för att minimera risken för skugga. Druvor utsatta för skugga får lägre sockervärden , sämre färg och mindre aromer men i gengäld ett högre kalium, pH ,och äppelsyravärde

Radavstånd

Radavståndet har stor betydelse för ett bra mikroklimat , ju tätare lövväggen står desto mer lä får vi i vingården. Men det får heller inte bli för tätt så att den ger skugga och hindrar vindarna från att att torka upp fukten mellan raderna. Det idealiska radavståndet som tidigare sagts är 1:1 dvs har man en lövvägg på 1.5 meter skall radavståndet också vara 1,5 meter. Ibland görs radavståndet större för att maskiner skall få plats och för att underlätta skötseln av odlingen.

Avståndet mellan plantorna är till största delen beroende på sortens växtkraft och jordens beskaffenheter. Vissa sorter växer kraftigt och behöver mer utrymme än andra , det måste man också ta hänsyn till. Val av beskärningsmetoder och uppbindning är också avgörande för plantavståndet. Ett för litet plantavstånd resulterar i att plantorna lappar över varandra och gör vinodling mycket svårarbetad och skötseln tidskrävande. Planterar man kraftigt växande sorter tätare än två meter kommer man bli tvungen att få gallra hårt runt klasarna. Sorter med normal växtkraft kan planteras med ett avstånd på 1,5 meter och svagt växande runt 1 meter. Är jorden dålig kan man plantera tätare eftersom plantorna inte blir så kraftiga och följaktligen inte kommer att bära så mycket frukt. Odlingsintensiteten dvs antalet stockar/hektar varierar beroende på odlingens belägenhet. En vinbonde i Sydeuropa väljer oftast en hög densitet jämfört med odlingar i Norra Europa. Fördelen med att sätta stockarna tätare är att jorden penetreras bättre och vattnet tas tillvara effektivare. I regniga Sverige är detta nog ett mindre problem.

 Pålning

Vinplantan är en klängerväxt och behöver därför ha något att klättra på. Det är lika bra att satsa på rejäla käppar från början än bambupinnar som böjer sig lätt för vinden. Kraftiga pålar för att stötta uppbindningssystemet är ett måste då fruktbärande plantor kan ha en betydlig vikt , ibland ända upp till 10 kg/m. Pålar finns i olika storlekar och material, där metall och trä är vanligast. Metallstolpar är dyrare men har många fördelar , det är låttare att binda upp och flytta ståltrådarna i dom förfrästa spåren,livslängden är mycket längre än för trästolpar och dom spricker inte och klarar av vind bättre ( det finns ju också tunna metalstolpar som kan knäckas av vinden så här får man se upp). Pålningen bör ske innan man börjar spaljera detta för att pålarna skall få gott fäste och för jorden skall hinna sätta sig runt stolparna.

Uppbindningsystem

Valet av uppbindningssystem beror till största del vilket klimat druvan odlas i och lokala betingelser på odlingplatsen. Behöver druvan skyddas från vårfrost och vinterkyla som kryper långt ned i jorden?. Är sorten kraftigt växande? Hur växer plantan? , kraftigt uppåt eller med många sidoskott? Skall man använda maskiner mellan raderna? Hur långa rader har man? Är det stora arealer? På odlingsplatser med gynnsamma förhållanden som i Europa har det visat sig att uppbindningssystem med Cordoner , lågt/högt, simple/double ger en relativt hög avkastning och god druvkvalite. Har man sin odling på andra geografiska platser med extremare klimat som vi har här uppe i Norden så krävs det nog lite mer experimenterande och kanske måste man dra helt andra slutsatser.

Ett bra uppbindningssystem är nödvändigt och bör minst ha en höjd på 1,5-2 meter. Ståltråd kan fästas mellan pålarna ca 30-60 cm ovan mark , ytterligare trådar spännes upp med ca 30-40 cm mellanrum upp till 1-2 meter ovan mark. Satsar man på ett stort uttag med många klasar är det viktigt att ge stöd och utrymme för plantan att växa uppåt. Ett stort lövverk är viktigt för fotosyntesen och för lagring av näringsämnena, som sedan under mogningsperioden frigörs ut till druvorna.

Det finns både nackdelar och fördelar med låg respektive hög uppbindning, Vid låg uppbindning tar man till vara jordvärmen bättre och plantan är mer skyddad från väder och vind. Nackdelen är den ökade risken för sjukdomar och frostskador. Beskärning , gallring och skörd blir också jobbigt för ryggen eftersom man måste gå böjd hela tiden. Växer vinplantan nära marken blir det också lätt att kupera den på hösten. Lodrätt uppbindning vid stolpe har många fördelar och är ett klassiskt sätt som romarna använde sig utav. Förekommer fortfarande idag i de branta sluttningarna i Rhendalen och även i Kina.

Lodrätt uppbindning har många fördelar,den skyddar plantan mot frost genom att stammen kommer högre upp. Plantan får också bra exponering när solen står lågt och vingården blir lättarbetad eftersom det inte behövs några ståltrådar. Plantan blir också lätt att beskära eftersom det bara finns en lång cordon som inte kräver så mycket utrymme och man kan därför ha en högre odlingsintensitet.