Nomadfolken gjorde förmodligen vin på vilda druvor och bär för mer än 6000-7000 år sedan. Vid övergången till ett mer bofast levndassätt var vindruvorna tillsammans med fikon,oliver de första frukterna som människan började odla. De äldsta vinkärlen och redskap som påträffats härstammar från 4000-5000 f.Kr och har hittats i områden Kaukasus i dagens Georgien och Armenien. Arkeologer har daterat fynden till neolitisk tid (yngre stenåldern) ca 5000 år f.Kr., vilket gör vinet till den äldsta alkoholdryck vi människor framställt. Man kan påvisa med bestämdhet vinifera kulturer i Egypten och vid Uefrat och Tigris ca 3000 fKr. och vid Egeiska havet 2500 f.kr. Andra dateringar har gjorts från 3000-talet f.Kr. från Persien. Enligt 1903 års bibelöversättning var det Noak som anlade den första vinodlingen omkring 2347 f.Kr. Arkeologiska fynd har också hittats nära berget Ararat där Arken sägs ha strandat. Väggmålningar i egyptiska grottor vittnar om druvodling och vinframställning i Egypten ca 3000- 4000 år f.Kr.

Ordet vin kan härledas från det latinska "vinum" eller grekiskans "oinos" men längre bak i tiden än så kommer man inte. Det enda man kan anta är att vinodlingen tidigast började i de östra medelhavsområdena, runt Kaukasus och i faraonernas Egypten. En del historiker hävdar att vinhandeln runt Nilens delta utjorde grunderna till vår moderna ekonomi såsom pengar , avtal och måttsystem. De som först knöt handeln mellan Egypten och Grekland var Minoerna på Kreta som vid den tiden hade nära kulturella och ekonomiska kontakter med egyptierna. Andra forskare anser också att kunskapen om vinodlingen kunde ha nått medelhavsländerna och Grekland från Trakien ( Mindre Asien).

Det fanns vinodlingar överallt i det antika Grekland och runt de egeiska öarna. Chios antikens Bordeaux exporterade vin till Egyptien och nuvarande Ryssland. Tillsammans med vin från Thasos , Lesbos och Rhodos. Vinerna från den tiden berikades med kryddor, honung , kåda eller andra doftämnen från blommor och växter. Theofrastos kände redan under 300-talet f.kr. till sambandet mellan druvsorter , mikroklimat och jordmån. Till och med Romarna var medvetna om att grekiska druvsorter som odlades innebar låg avkastning men desto högre kvalite på vinet.

Grekerna som dominerade medelhavskulturen vid den här tidpunkten införde vinkulturen i sina kolonier , Sicilien , SydItalien och Sydfrankrike. Södra Italien blev grekernas ”oinotria” ( vinland) som under romersk tid blev ”enotria” när romarna under 200 talet f.Kr. hade planterat vin över hela Italien. Den viktigaste orten för vinhandeln blev Pompeji. Härifrån exporterades viner till Bordeaux. När vulkanutbrottet 79 e.kr. lagt staden i aska började romarna sprida vinodlingarna i hela imperiet. Ända till Mosel och Donau , Trier och Bordeaux. Efter utvidgningen av imperiet och i och med att galler , kelter och germaner besegrades etablerades vinodlingar nästan överallt. Med egna importerade druvsorter men även genom utveckling av lokala druvsorter.

Romarna spred även kunskapen om vinframställning , redskap , vinpressar , amforer och användadet av träfat. Vindistrikten i Moseldalen , Bourgogne , Bordeaux och runt Rhondalen och Rioja är i stort sett oförändrade och utgör centralorter för europeisk vinkultur än idag. Vinstockarna överlevde både romare och arabernas herravälde i Spanien trots deras alkoholförbud enligt Islam. Det romerska imperiets fall ledde till stagnation i alla europeiska vinodlarländer men med störst konsekvenser i själva Italien. Vinodlingens ekonomiska betydelse som näringsgren avtog då och övergick till självförsörjning. Vinhandeln återupptogs först senare i kuststäderna Genua och Venedig under korstågen och i Florens som då var europas finansiella huvudstad under 1200-1300 talet. I Florens grundade familjerna Antinoni och Frescobaldi sitt rykte och som överlevt ända fram till våra dagar. Familjerna skapade sina förmögenheter inte med toskanska viner som man skulle kuna tro utan med viner från Bordeaux som då uppskattades högt av det engelska hovet och kungahuset.

Efter den romerska vinets kollaps i Frankrike tog Frankerna och Burgunderna makten och Karl den Store månade om vinkulturen särskilt i Burgund/Bourgogne där även de medeltida klostren spelade en betydande roll tillsamans med den katolska kyrkan. Det var munkarna som planterade vinstockar och utvecklade odlingarna i tex Chablis och Cote de Or där man utsåg Chardonnay och Pinot Noir till de lämpligaste sorterna. Det var också Karl den Store som bidrog på ett avgörande sätt till vinodlingarna i Tyskland och runt Rhenfloden. När han från sitt slott såg den tidiga snösmältningen på Rheingaus sluttningar utfärdade han bestämmelser för vintillverkning och vilka sorter som då skulle odlas.

Karl den Stores visioner och vinhandelns ekonomiska betydelse har satt stor prägel på tysk vinodling. Benediktinernas och Cisterciensernas kloster i Rheingau ( Hessen) under 1100-1200 talet växte till Europas största vindolingsföretag med upp till tvåhundra filialer över hela kontinenten. Inte bara Rheingau utan hela Tyskland förvandlades till ett hav av vinstockar. Mellan 1100 -1600 talet omfattade vindolingarna i landet 300.000 hektar , dvs tre gånger så mycket som idag. Handelstäder som Köln och Frankfurt exporterade vin till England , Skandinavien och Baltikum, exporten uppgick då till omkring 100.00 hektorliter/år.

På den Iberiska halvön var det förbjudet att dricka vin under det moriska herraväldet. Men handeln med utlanadet var en betydande och välkommen inkomstkälla. Exporthandeln med England utvecklades snabbt och blev den viktigaste näringsgrenen mot slutet av 1400 talet då Spanien åter var enat av de kristna. Vinerna från Toro,Rioja och Navarra hade konsumerats i landet redan på 1200 talet och den höga kvaliten rönte stora framgångar . Vinerna från den Iberiska halvön fick också alltmer större betydelse när Venedig förlorade sitt skeppshandelsmonopol över söta viner.När sen England tappade kontrollen över Bordeaux så uppstod nya markander. Under Spaniens storhetstid under 1400-1500 talet och genom Colombus upptäckt av Amerika nådde den europeiska vinstocken för första gången den Amerikanska kontinenten. Cortes hade redan då tagit med sig sticklingar till Mexico och vid mitten av 1500 talet anlades de första vinodlingarna i Chile. Sydamerika förfogade över viniferakulturer långt före Nordamerika och nuvarande Californien. Viner exporterades då från Chile , Argentina , Peru och Brasilien.

 Mellan år 1600-1800 var England en stormakt politiskt och militärt och hade även då en stor inverkan på vinhandeln. I början av 1600 talet var det dock holländarna som kontrollerade världshandeln med sin stora flotta och med de nya kolonierna som anlades runt omkring i världen och det var holländarna som var de största vinköparna i Bordeaux. Först under 1600 talets andra hälft lyckades engelsmän och fransoser tillsammans med sjörövare bryta den holländska dominansen. London utvecklades då till en av de viktigaste handelsplatserna och vinmarknaderna i världen.

Under 1600 talet anlade engelska nybyggare och toskanska adelsfamiljer vingårdar i Nordamerika med hjälp av inhemska labrusca sorter. I den holländska kolonin Sydafrika grundades också vingårdar som sedan under 1700 talet blev berömda för sina söta muskatviner. Det stora misstaget man gjorde under 1800 talet var när man införde man den amerikanska labrusca sorten till Europa trots att man redan visste att den var föga lämpad för produktion av kvalitetsviner. Det var också med dessa plantor som mjöldaggen ( oidium) kom till Frankrike för första gången och som sen skulle följas av falsk mjöldagg (peronospora) och år 1878 av den största katastrofen någonsin när vinlusen Phylloxera ödelade stora delar av europas vinindustri, bara i Frankrike förstördes 2,5 miljoner hektar! Vinlusen fortsate sina härjningar och spreds till Portugal , Italien , Tyskland, Australien och Sydafrika. Idag består 85% av världens vinodlingar av ympade amerikanska rotstockar som är resistenta mot vinlusen.