Latitud 52 N anses vara vinodlingens gräns mot norr. Den gränsen flyttas stadigt längre ut mot norr  tack vare nya interspecifika sorter som odlas fram på de olika växtförädlingsplatserna i Europa. En vinodlare på denna  breddgrad måste framför allt räkna med lägra medeltemperaturer och mer nederbörd. Klimatet och det topografiska läget och tillgång på vatten är de faktorer som styr vegetationsperioden i alla områden. Därför bör de vinstockar som odlas i Sverige vara anpassade efter lokala förhållanden. I nordliga odlingsområden som Sverige är sorter som mognar tidigt  mer lämpade eftersom de kan utnyttja den korta växtsäsongen bättre.

Fördelen med vin som odlas i kalla områden är den goda balansen mellan syra och socker. De höga temperaturvariationerna mellan dag och natt främjar aromer och fruktiga dofter. Man vet inte riktigt varför vin som är producerade i kalla klimat har en högre kvalite , men man tror att en bidragande orsak kan vara de stora temperaturskillnaderna mellan natt och dag på hösten. Alla viner som odlas i kalla klimat håller självfallet inte en hög kvalite och avvikelserna är också som störst i dessa områden pga att druvan har svårt att uppnå full mognad och att druvorna måste skördas innan frosten på hösten slår till. Som resulterar i låga sockervärden och höga syra koncentrationer.

Vad är då ett kallt klimat?

Det vanligaste metoderna att medeltemperaturen på är att använda sig av graddagar med basen 10C. där man ackumulerar temperaturen värdet under en viss mätperiod. Graddagar utvecklades i Frankrike 1855. ju högre ackumulerat värde som erhålls desto varmare klimat och gynsamare skall det vara för vinodling ansåg man. Många har sedan dess ifrågasatt denna mätmetod och 1988 införde man istället Latitud Index LTI, metoden bygger på medeltemperaturen och mängden solenergi som leverars under årets varmaste månad. Denna metod är inte heller helt rättvisande eftersom den inte tar hänsyn till latituder nära polerna med låga medeltemperaturer kan kompenseras av längre ljusintstrålning under de långa sommardgarna som vi har i Norden. Sorter som är anpassade till korta växtsäsonger kan utnytja denna extra solenergi tack vare en kortare växtperiod och en snabb mognadsfas. Ingen av mätmetoderna tar hänsyn till nederbördsfaktorn. I områden med kraftig nederbörd under hösten reduceras växtperioden betydligt

Vinstockar har under århundranden odlats på olika jordar.  Man brukar säga att: "de bästa vinerna kommer från de sämsta jordarna" och detta stämmer till viss del. Vinrankan klarar av att växa på jordar där inget annat kan odlas. Speciellt trivs den på lätt, kalkrik och stenig mark. Några av de bästa vinerna kommer faktiskt ifrån mycket steniga jordar där plantan måste utveckla djupa rötter för sitt näringsupptag. Det långa rotsystemet gör att vinrankan klarar torka mycket bra och druvorna blir rika på mineraler. Jordens beskaffenhet är direkt avgörande hur rotsystemet breder ut sig. Om marken är för hård packad eller genomdränkt av vatten påverkas rötternas tillväxt negativt. Ju mer lera som finns i jorden desto kompaktare blir den och desto mindre lämpad för vinodling. En lerjord släpper heller inte genom vatten så lätt och håller kvar det vatten som finns lagrat i leran. Vid torka drar leran ihop sig och blir hård och svårarbetad. Kalkjordar , skifferjordar och steniga jordar är utmärkta men gör markarbetet mer tidskrävande. Stenarna i jorden magasinerar värmen under dagen som de sedan avger under natten.

Vinrankans knoppar som utvecklar sig under ett år har egentligen redan bildats under det föregående årets vår och sommar. Väderleksförhållanden under år ett ochtvå har därför stor betydelse och kan påverka skörden avsevärt. I stammen, ädelveden och rötterna magasineras stärkelse , kolhydrater och reservämnen. Detta energiförråd är mycket viktigt för att växten skall överleva vintern och för att den skall kunna växa under våren tills dess att bladen slagit ut och kan tillgodgöra sig fotosyntesen. I bladmassan är det sedan klorofyllföreningarna som upptar koldioxiden och som sedan omvandlas till socker. Det är därför viktigt at exponera största möjliga yta för solljuset och skapa en bra balans mellan bladmassa och fruktsättning. När tillväxten hos plantan avstannar så går sockret direkt ut till druvorna. Avslutningen av växtperioden är en naturlig process som påskyndas av bristen på vatten ( tidig avhärdning).Teoretiskt kan man säga att om man har två identiska vinstockar med samma energitillgångar och förutsättningar, där den ena stocken skall fördela energin till fler druvklasar i jämförelse med den andra, desto svagare skulle då sockerkoncentrationen bli i den första stocken, och så är också fallet!