Det finns egentligen inget "rätt vin" till den rätta maten utan det är egentligen en fråga om personlig smak och ingen kan påstå sig ha den enda "rätta" och "riktiga" smaken och det finns heller ingen som har monopol på god smak. Egentligen så behöver man inte veta någonting om vin för att kunna njuta utav det. Det finns dock vinsorter som generellt anses vara passande till vissa maträtter och sammanhang.

En grundregel säger att man skall dricka rött vin till kött och vitt vin till fisk. Det är en bra grundregel men någon lag är det inte. I många fall är det bättre med ett rött vin till fisk än tvärtom. Ett smakrikt vitt vin går alldeles utmärkt till kyckling osv. Mycket beror på hur rätten tillagats. Vad som passar bäst är många gånger en fråga om tycke och smak.

Vissa viner vinner på luftning andra inte och kan ta mer skada , särskilt om det är frågan om ett moget vin. Om man är osäker är det bäst att ta tre glas och slå lite vin i två av dem. Det ena glasets vin hälls i det tredje glaset fram och tillbaka ett par gånger. Därefter provas det luftade och inte luftade glaset. En effektiv luftning kräver att vinet flyttas , att dra ur korken räcker inte.

Lämpliga Viner

För Hors doeuvre som är starka, kryddiga med olja och vinäger är yngre och enkla viner som t.ex. Beaujolais lämpligt, om man senare serverar en fin Bougogne eller ett stort Rhenvin.

Kalla viner till en soppa som serveras rykande het skall man helst undvika. Likaså Champagne både före och efter. Lämpligt är en torr Sherry eller Madeira.

Till fisk passar vita viner bättre än röda men det är inte fel att dricka ett rött om man föredrar det istället. Viktigt att nämna är att vin och fisksort bör vara av samma kvalité. Man väljer t.ex. en Muscadet till kokt torsk eller stekt flundra , en god Chablis eller Mosel till sjötunga och forell. Champagne eller torr vit Bourgogne till hummer och lax.

Till kött passar rött bäst men det är en regel med många undantag. Det är inte många röda viner som smakar bra till fisk men det finns många vita viner som smakar utmärkt till kött. När det gäller att välja vin till hönsfåglar så är det tillredningssättet och garneringen som är av betydelse. Ett vitt vin passar bäst till kokt kyckling med gräddiga såser medan ett rött är lämpligt till en Coq au Vin. Till stekt eller grillad kyckling kan man dricka vitt eller rött efter sin egna personliga smak.

Röda viner till vilt är en självklarhet. Bordeaux till rapphöns , ripa och järpe. En fin Borgogne till fasan och hare och en Chateau neuf de Pape till tjäder och orre.

Ost och vin hör ihop , man dricker mer vin till ost än någon annan sorts mat. Valet av vin till ost är en fråga om smak och tradition. I Schweiz och Tyskland dricker man vanligtvis vitt vin eftersom dessa länder producerar bättre vita viner än röda. I Frankrike föredrar man röda viner och i England dricker man helst Porter till ost.

Till desserten om den är söt kan man servera en Sauternes eller något annat sött vin eller Champagne. Till all färsk frukt passar Portvin , Madeira eller Sherry bäst.

 Vinglas

Ända fram till 1700 talet så förvarades vin i fat. Man hämtade vinet från källaren i stop och kannor och senare i flaskor. Flaskorna var av mörkt svart glas och i början med lång hals. De stod stadigt på bordet men kunde inte förvaras liggande. Under den senare delen av 1700 talet började man använda den cylinderformade flaskan samtidigt med korkar och korkskruven. Flaskorna kunde då förvaras liggande och vinet började lagras i flaskor i kalla, mörka fuktiga källare. Temperaturväxlingar är inte bra för vinet eftersom det bidrar negativt på mognadsprocessen. Mörker är önskvärt därför att ljus påverkar vinets färg , särskilt då röda viner. En fuktig källare är inte bättre för vinet än en torr , men det är bättre för korkarna.

 Etiketter användes första gången för Champagne på 1700 talet och efter en tid även för Rhen och Moselviner men inte för några andra viner. Det var först senare som bruket av etiketter spred sig och är nu vanligt i hela världen. Anledningen till detta var att dessa viner serverades ur sina flaskor och alla andra viner dekanterades. Dekantering är bra för alla viner utom de mousserande. Gamla viner med fällning bör dekanteras så att luften kan bidra till att bouqen framträder bättre. Vinet ser också mer tilltalande och inbjudande i en karaff än i en flaska. Dekantering är ett omtvistat kapitel , många vinproducenter och konnässörer skulle aldrig dekantera ett fint franskt eller tyskt vin.

Vinglasets form och färg har också diskuteras i århundraden. Det bästa enligt min mening är att använda glas som är ofärgade , släta och tunna. Vinet och dess vackra färg kommer då bäst till sin rätt. Glaset bör ha sådan form att bouqeten kommer till sin rätt , vilket den gör i glas som rundar något upptill. Vinglas skall inte vara för stora och framförallt inte för små , normalt för bordsviner är 10-15cl. Oavsett vilket vin man väljer bör det drickas ur ett glas med fot och någon form av kupa som samlar vinets doft. För att det skall bli utrymme för aromerna att samlas i glaset bör det inte fyllas till mer än en tredjedel. Foten finns där för att man skall hålla i den och på så vis påverkas inte vinets temperatur och eventuella odörer från handen som kan påverka luktsinnet.

 Att servera champagne ur ett långsmalt flöjtglas eller ur en coupe` är lika illa. Ett champagneglas skall rymma mer vin än i ett flöjtglas och bevara bubblorna bättre än i en coupe´. Ett tulpanformat glas eller ett ballongglas som är avsmalnade upptill lämpar sig utmärkt för champagne. Rhenviner smakar lika bra i vilket slätt vinglas som helst , men enligt tradition dricks dom ur en römer eller remmare som vi säger i Sverige.